Direktlänk till inlägg 11 april 2014
Är så sjukt trött på allt just nu, ingenting i mitt liv funkar just nu. Träningen som tar över större delen av mitt liv funkar inte alls, allt blir bara skit. Livet utanför träningen funkar ju ännu sämre. När jag väl verkligen behöver någon, en vän, en kompis, vem som helst, då finns det ingen här, ingen jag kan prata med och ingen jag kan lita på. Fast det har det iofs aldrig funnits, den enda person som jag har är mig själv. Jag har alltid varit utanför på något sätt, har aldrig känt mig som en i gruppen någonstans, och just nu känns det som att jag aldrig kommer att bli det. Kommer aldrig bli en bättre person än vad jag är idag, kommer aldrig utvecklas inom friidrotten, kommer suga på vad än jag gör. Så känns det.