Direktlänk till inlägg 19 september 2015
Idag var vi hos mormor en stund på eftermiddagen för att hjälpa henne såga ner ett träd.
Jag gick runt i huset en stund och så började jag tänka på morfar och hur mycket jag saknade honom. Helt sjukt att det redan har gått ett och ett halvt år sen han gick bort.
Han var så himla busig morfar. Jag kommer ihåg när man skulle åka och bada på sommrarna när man var liten och man blev alltid lika glad när mormor och morfar skulle följa med, för det betydde bus i vattnet med morfar. Han slängde runt oss, och kastade iväg oss som vi vore en trasa och höll på att dränka oss ett x-antal gånger, men man skrattade lika mycket för det. Och mormor blev lika arg varje gång. Det bästa var ju att han själv tyckte det var så himla kul att busa runt där i vattnet, han var som ett litet barn, haha.
Bästa morfar, saknar dig. Inget där i huset känns bra när inte du är där.